myTaste.se

Tycker Lite Synd Om Mig Själv

Hör min egen puls i örat. Känner mig halvt döv. Dunkande huvudvärk, feber, nackont och allmänt hängig. Blir dessutom illamående av penicillinet...vill bli frisk! Nu!! 



Dagdrömmar

Åh ni anar inte hur glad jag blev av att läsa en artikel från Veckorevyns hemsida som handlade om att dagdrömma och om hur det ökar hjärnans kapacitet. Text nedan hämtad från artikeln...
 
"Det är forskare vid Bar-Ilan-universitetet i Israel som har gjort studien. De kom fram till att dagdrömmare – tvärtemot vad de flesta tror – inte har svårare att genomföra en uppgift, utan faktiskt enklare. Anledningen kan vara att både tankefriande och tankekontrollerande mekanismer aktiveras samtidigt i hjärnan, skriver Times of Israel.

– Dagdrömmande involverar aktivitet i många olika delar av hjärnan. Det här aktivitetskorsandet kan också påverka kreativitet och humör. Det kan också göra det lättare att hålla fokus på en uppgift, säger professor Moshe Bar vid universitetet."

 

Jag har så himla lätt för att drömma mig bort om livet som händer i framtiden. Med man, barn, arbete och hela den biten. Det är små scenarion som spelas upp och ibland så kan jag bli så fruktansvärt irriterad på mig själv att jag inte lever här och nu! Jag kan verkligen förundras ibland att jag kan få arbete gjort även fast tankarna far iväg. Här i veckan nu när jag legat sjuk så är det ju faktiskt helt okej att dagdrömma. Då dagdrömde jag mig bort till om ca 15 år när jag åker iväg till fjällen med min familj under sportlovet, hur jag sätter kidsen i slalomskola medans jag och min man går på spa och sedan knullar vi skiten ur varandra medans ungarna lattjar på i slalombacken. Haha, åh längtar...fjällsemester när den är som bäst eller vad? ;) 
 
Ibland har jag känt mig galen som drömmer mig bort så mycket till framtiden. Men jag tror också att det gör mig mer medveten om livet här och nu på ett sätt. Att jag känner en trygghet i att det som jag drömmer om kommer att slå in senare, vilket gör att jag ser till att livet jag lever nu är det bästa livet jag kan leva för tillfället och ska fokusera på det som händer här och nu. Jag drog en lättnadens suck bara av att läsa rubriken på aritkeln som ni hittar HÄR! Det är skönt att ha fått det svart på vitt nu att min hjärna fungerar mer än väl ;) Ha ha ha! 
 
Tankar

Drunk In Love

"Sandra, det är inte bra för dig att tänka på det här!" "Nej jag vet men bara lite, det kan väl inte skada det är ju bara tankar". "Jo det har du helt rätt i, men..." Snälla bara lite, det var ju så fint på något vis. Det var ju som något som aldrig skett förut..."
 
Att ligga där på natten i mörkret, själv med minnen, tankar, känslor samt en inre röst som säger till med skarp ton att nu går vi inte djupare ner här i just detta. Stanna här, låt inte känslorna ta över dig.... 
 
Vissa gånger går det. Vissa gånger går det inte. Det är en skam att känna så mycket och så djupt efter en viss tid. Tiden läker alla sår sägs det, men det är inte sant. Det är ju inte tiden som läker såren det är ju det som händer under tiden som ger läkning för själen. Händer det inget positivt på just den fronten så blir det så himla lätt att hoppa tillbaka till den tiden då det kändes mer bra, bättre och mer kvittrande i kroppen. Jag vet ju mitt värde. Att jag är värd det bästa, men jag är ju så nyfiken också. Inte nyfiken på andra och lägger näsan i blöt så, utan mer nyfiken på livet. Vad livet har att ge mig. Det är ju då det börjar bli jobbigt. "Händer det här bara mig". Det kan ju inte vara möjligt. Det har hänt nu flera gånger på rad. Drunk in love...
 
Vad ska jag lära mig? Ska jag börja bara ligga hemma och släppa ner mitt långa hår när prinsen på den vita hästen står nedanför min balkong och tjoar? Det kan väl ändå inte behöva gå till så? 
 
Varför är jag underbar och helt fantastisk men duger bara som vän när drunkheten är obefintlig? För att sedan vara den tjejen som killen aldrig har känt liknande för när han är drunk. Jag älskar dig, älskling, gumman, sötnos, du är inte som alla andra tjejer...Drunk in love. Har jag en speciell aura som utstrålar något som killarna kapitulerar för under berusning och de blir just då drunk in love? Det är ju fan mig det är fel på. Jag är som en trisslott. Plötsligt händer det. Killen som man kärat ner sig i vill bara vara vän. Jag accepterar och tänker att "tjaaa, det funkar väl, jag anpassar mig". Sedan får man den där stora käftsmällen, och plötsligt händer det. Allt man gått och accepterat rivs upp igen i en enda stor kaskadspya av känslor inom mig. Ska jag strypa honom? Vad säger han? Drömmer jag? Har jag blivit galen? Varför säger han så? Vad händer nu? 
 
Såklart händer ingenting. Ännu en gång får jag bara acceptera att han bara var full...För det är den enda förklaringen jag får sedan. Hur många gånger ska just jag gå igenom samma sak? Vad fan är det jag ska lära mig? Ska jag kapitulera jag med och spy ur mig massa känslor? Kommer det aldrig hända mig igen då?! 
 
Jag vet att jag inte är den enda personen i världen som är utsatt för detta. Men jag är en oerhört stor känslomänniska och jag glömmer inte i första taget. Jag kan förlåta men jag har inte glömt. Det är så lätt för någon att säga stora ord som sedan kommer att leva kvar i en människa under en lång tid. Innerst inne vet jag vad som är sant. Det är de som bara är feg. Ibland undrar jag om de känner så starkt så att de blir rädd för sina egna känslor. Jag vet att jag kan beröra och framkalla saker inom andra människor och ibland så tror jag att detta kan vara något som skrämmer iväg de jag vill ta in i mitt hjärta och älska som mest. Jag vet också att tid och situationer i livet spelar roll. Ibland är tiden inte rätt. Eller är tiden bara något man skyller på bara för att man är feg? Man vågar inte hoppa och ta steget. Eller så är det så helt enkelt att allt bara är ljug och lögn. Men man säger oftast att av fyllon och barn får man höra sanningen och oftast så det vi tänker när vi är nykter det som vi säger när vi är full. 
 
Vad vet jag. Ibland gråter jag när jag ligger själv med mina tankar och ibland så blir jag trött på mig själv och finner tro och hopp om en ljusare framtid och tänker på det istället. Jag låter hoppet bygga bo i magen. Det senare alternativet brukar vara det bästa. 

Svar På Kommentar:

Emma:
Hej råkade halka in på din sida och såg att du jobbar som nå konsultliknande, vilket jag också hoppas göra om inte allt för länge då jag nu pluggar. Tänkte höra vad du gick för utbildning, om ekonom linjen läste du isf master också? :)
 

 
Svar:
Hej Emma! Kul att du lyckats halka in här på min blogg. Det stämmer jag arbetar som bokföringskonsult och driver en egen liten byrå. Jag har inte läst någon utbildning på högskolan och då heller inte tagit någon master. Jag gick samhälle ekonomi på gymnasiet. Fick sedan ett sommarjobb på ett industriföretag där jag skulle i stort sett bara svara i telefonen och svara på mejl. Under min upplärning så märkte de att jag hade väldigt lätt för att lära mig och fick då sedan lära mig att skriva ordrar, följesedlar och fakturera. Det var väl där det började. Ett halvår senare fick jag en praktikplats på en redovisningsbyrå där jag blev upplärd att arbeta praktiskt med löpande bokföring. Fick sedan gå en fyra månader lång utbildning där jag på slutet fick agera lärare/handledare(?) åt de andra deltagarna. Nivån på den kursen var inte den bästa. Men en väldigt rolig erfarenhet för mig. 
 
Efter utbildningen så fick en anställning på samma redovisningsbyrå och har sedan dess arbetat med bokföring. (Förutom ett halvår som skadereglerare på försäkringsbolaget IF). Har under tiden jag arbetat fyllt på min kunskap med redovisningskurser via SRF (Sveriges Redovisningskonsulters Förbund) och lönekurser. Det är så jag har lärt mig genom att arbeta praktiskt men jag har fått väldigt mycket kritik för att jag inte har valt att läsa på högskolan.
 
Vad roligt att du trivs med det du läser till och lycka till med dina försatta studier. Jag beundrar verkligen alla som väljer att studera, jag själv har inte det tålamodet. Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor :P
 
Hoppas du är nöjd med svaret! :) Ha en fortsatt fin kväll! :) 
 
 
Arbete - Utbildning