myTaste.se

New In:

Making some sorts av fashion statement här. Nya brillor, ny skinnjacka, nytt mobilhållare-band. Sedan tröjan utan axlar ja den fick inte vara med på bild. 


Nu ska jag få i mig nån mat, är okristligt trött är sugen på en pizza med bea. Orkar egentligen inte ta mig utanför dörren men magen kurrar så in åt satan. 

Nåja, får väl dra på mig ett par byxor och knata iväg till min lokala pizzahandlare.

Om en timme är det gladiatorerna på tv:n = PRIME TIME = Me happy clappy! 


Just nu:

Pändersson testar heta trenden, näst efter djurmönstrat kommer hatten! 


Den Inre Kompassen

Det där med självkänsla. Alla kan vi väl tappa hoppet ibland. Både på oss själva och på andra. En sak som jag har tänkt på....Jag tycker att jag har bra självkänsla. Visst svajar den ibland men jag känner inte lika mycket som förr att jag är ute och vandrar i mörkret. Jag känner att jag har hittat mig själv, mer nu än förr. Visst är jag en individ som vill att saker ska ske men aldrig på dåliga sätt. Men hur är det när man tycker själv att man har en bra grund att stå på inom sig och andras bild av en själv är annorlunda och ibland motsatt? Hur är det att leva i en värld där jag som individ känner mig stark och har bra värderingar men andra runt om inte ser det på det sättet? 
 
Jag har lärt mig mycket saker bara de senaste månaderna. Detta kom jag fram till i veckan: jag ska inte lyssna på människor som inte har en full inblick i mitt liv. Som inte känner mig för den jag är eller accepterar mig för mina fel och brister. Jag kan få små meltdowns ibland när jag får höra saker om mig och mitt liv som jag inte alls känner igen mig i. Och efteråt blir jag förstörd och funderar på om det är JAG som är helt jävla distanserad från omvärlden? Det slutar numera oftast med att jag blir ledsen och arg. Jag kan känna mig kränkt och missförstådd. Jag blir besviken. Men jag har börjat skapa en viss förståelse för detta nu. Jag tänker om dessa människor: "De förstår nog inte bättre". Sedan börjar jag lyssna inåt och på min inre kompass. Är jag fel ute? Vissa saker jag har gjort den senaste månaden är jag inte nöjd och glad över, det tär på mig inombords. Men det är inget som jag har skrivit här på bloggen.
 
Ibland måste man testa sig fram i livet, kanske tämja på lite gränser för att sedan slå fast att "det är inte såhär jag är eller vill känna eller vara som människa". Jag tror att det är viktigt att göra fel i livet för att sedan kunna förstå vad som är rätt. Att känna känslan och inse att såhär vill jag aldrig känna igen. Jag bjuder väldigt mycket på mig själv, mest för att jag tycker att världen är full av tråkiga människor. Jag vill inte vara en av dem, jag bryter gärna mot normer, jag kan göra revolt. Ibland är det inte en bra kombo att vara nyfiken, hungrig på livet, öppensinnad, äventyrlig och jävligt glad. Jag märker att människor är så otroligt inklämda i sina små svarta tankeboxar. Allt är så svart eller vitt för andra. Det är inte riktigt så för mig, inte när det kommer till känslor och människor. Vi påverkas så mycket av vart vi står i livet. Mitt liv kanske är helt ointressant för en som är 60 år, samtidigt som det kan verka helt amazing för en som är 18 år. Ibland så kanske rätt människa dyker upp i livet men tidpunkten och allt runt om kanske bara är fel, fel, fel. Vi människor måste sluta se allt i så svart och vitt och sluta dela in människor i boxar. Jag säger inte att jag är regelmässig där, även jag har mina läxor att lära. Men jag gör dem, vissa sätter bara på skygglappar och skiter i livets läxor. 
 
Jag är kanske väldigt självisk egentligen när jag skriver det här. Det kanske inte är för att jag vill att andra ska må bra, känna sig fria och lyssna på sin inre kompass. Kanske så vill jag bara bort från andras fack, uppfattningar och ord. Kanske är det så att jag är less på att höra att jag gör fel val. I andras ögon kan allt verka så fel men inom mig känns det rätt? Vi kanske måste bli tydligare på att utgå mer från oss själva när vi pratar och kanske är det så att jag verkligen måste försöka inse att andras ord och uppfattningar om mig inte gör mig till en sämre människa. Jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har i livet. 
 
Och visst jag har varit självisk de senaste månaderna men jag är nog fortfarande lite ledsen i hjärtat också. Men det känns bra att skriva det här för nu vet jag det, och jag vet varför jag gör vissa saker. Jag ska sluta och jag ska bli bättre. Det lovar jag. Jag ska även försöka tänka mer och ibland så behöver man kanske inte göra om samma misstag flera gånger för att inse att det är fel. Men det är ju här det där med självkänslan kommer in. Jag är inte fel, jag gör bara fel ibland men jag lär mig och jag blir en bättre människa som kan inse när jag gör fel. Men som jag alltid säger det är känslan som är det viktiga. Hur man mår och hur man känner sig inombords. Vad andra väljer att läsa in och uppfatta är inget jag kan påverka. Det enda jag kan göra i livet är att följa min drömmar och vara sann mot mig själv. Men jag är inte sann mot mig själv för jag står inte upp för mitt liv och mina val tillräckligt. Men nu är det nog, ingen ska få ta sig rätten att "leva" mitt liv när jag själv känner att kompassen visar mig rätt väg. Ingen vet min agenda, vad jag är på väg mot, vad jag har för drömmar och ambitioner i livet så hur kan man då uttala sig om vad som är rätt och fel i mitt liv. 
 
 
 
 
 
 

Svar På Kommentar:

Kikki:
Men vart köper du alla dina kuddar? Dom är så fina! Tycker bara jag hittar tråkiga kuddar överallt! ;)
 

 
Svar: Jag köper mina kuddfodral för det mesta på H&M Home. Jag tycker att de har väldigt fina och prisvärda kuddfodral där. Så det kan jag tipsa om och de kostar allt från 29 kr - 199 kr. Bilderna nedan visar några utav mina favoriter från H&M för tillfället. 
Men Åhléns, Hemtex och IKEA brukar kunna leverera fina fodral också. Jag är dessutom en Missoni-lover! Älskar deras sicksack-mönster och de fina harmoniska färgerna på kuddfodralen. En missoni-kudde kan verkligen förändra ett helt rum!! 
 
 
 
 
 
Inredning - Inspiration - Kuddar