myTaste.se

En Söndag

Sov tolv timmar inatt. Någon var visst lite trött...


Började dagen med en prommis tillsammans med Marie. Jag hjälpte henne därefter med hennes skrivare och fick en kaffe. 

Avslutade kvällen med en prommis i skogen och sedan personlig utveckling vid köksbordet. 

Idag har jag jobbat mycket med mig själv. Har jag kommit till insikt? 


Jupp, den största insikten var att energitjuvarna runt mig har en sak gemensamt. De är personer som "hate, blame and complain". Personer som absolut inte tar ansvar över sitt eget liv. Som klagar på andra men som inte är ett dugg bättre själva. Personer utan självinsikt och som är ovilliga att ta tag i sig själva och sina liv. Som bara låter allt rulla på och som har noll självkänsla. Fy! 

Kan vara så att jag är motsatsen och därav att jag får knåster och inåtgående eksem när jag umgås med människor av den typen. 

Nu ska jag säga godnatt 💫 

/ Sandra 

Spela Död-Programmet

Åh så ljuvligt att mina små stressknölar är tillbaka. Hela skallen, nacken och bakom öronen är full av små härliga knölar....
 
 
Förfallet är här mina vänner....
 
Fy farao. Det är hemskt vad den här kroppen får gå igenom. Och just nu undrar jag verkligen om det är så att det är balansnerven det är fel på, kanske håller min kropp på att sakta dö? Min kropp är nog inne i vad man kallar spela död-reaktionen. 
 

 
Text hämtad från fof.se:
 

"När den mänskliga hjärnan bedömer att en fara är så övermäktig att det är ute med oss och att vi inte har den minsta chans att ta oss ur situationen, tillgrips det så kallade spela död-programmet. I det läget försöker organismen hjälpa oss i syfte att vi ska försvinna, lägga oss ner på marken och vara ett ointressant byte för angriparen."

"Den uppgivna stressreaktionen att spela död medför ofta svimningskänsla, trötthet, yrsel, muskelsvaghet, låg puls, lågt blodtryck och symtom från magen. Man vill isolera sig, försvinna och begränsa sina sociala kontakter. Till detta kommer trötthetskänslor, nedstämdhet och depression.

Programmet innebär även ett oerhört behov av tröst, som ofta leder till ökad konsumtion av sötsaker, fet mat, alkohol, lugnande medicin och sömnmedel. Det biologiskt drivna behovet att ladda kroppen med energi kan förklara varför det är så svårt att sköta sin hälsa när man hamnar i ett tufft läge."


 
Idag grät jag mig igenom hela förmiddagen, tillslut var jag så söndergråten så jag var tvungen att gå och lägga mig och sova. Fick huvudvärk av alla gråtande dessutom. Jag känner verkligen inte igen mig själv. Och jag borde ha fattat, jag borde ha förstått vad som händer mig. Jag har vetat hela tiden men ändå inte förstått. Och alla mardörmmar som förföljt mig. Jag har pratat om med andra och förklarat hur hjärnan fungerar vid stress, jag kan ju det där, men när det kommit till mig själv så har jag inte fattat vad som är fel. Jag har ju befunnit mig i kamp/flyktprogrammet hela våren :( 
 

Varningssignaler vid kamp-/flyktprogrammet:

  • Sömn – svårt att somna, orolig sömn, många uppvaknanden, mardrömmar, tidigt uppvaknande
  • Energi – överaktivitet, svårt att vila, rastlöshet
  • Känslor – irritation, aggressivitet, rädsla, ångest, panikångest
  • Hjärnan – för många tankar, koncentrationsproblem, minnesproblem
  • Kroppen – hjärtklappning, mag- och tarmproblem, muskelspänning

Förutom det fysiologiska gaspådraget som möjliggör kamp-/flyktprogrammet har vi också ytterligare ett, och ganska gåtfullt, sätt att reagera som oftast inte kopplas samman med stress. Ändå hänger de ihop – det kallas spela död-programmet. Spela död-programmet sätts igång när vår hjärna bedömer att ingen annan väg ur nödläget är möjlig. Människor känner i det läget oftast en trötthet som är väldigt svår att vila bort. Sömnproblemen innebär vid det här laget att vi kan sova hur länge som helst och ändå vakna trötta. Vi blir handlingsförlamade, passiva och ledsna eller deprimerade.

Varningssignaler vid spela död-programmet:

  • Sömn – stort sömnbehov
  • Energi – övermäktig trötthet
  • Känslor – nedstämdhet, ledsenhet, depression
  • Hjärnan – tomhet, inga dagdrömmar, problem med minne
  • Kroppen – överkänslighet för smärta, resultat av tröstbehov

Spela död-beteende är farligare än kamp eller flykt där vi ändå försöker göra något åt det spända läget. Genom att spela död lägger vi däremot av och hamnar vi där kan det passiva, lätt deprimerade tillståndet hänga kvar länge, vilket egentligen oftast bidrar till att problemen förvärras snarare än löses.

Källa: http://www.stressforskning.su.se/2.18835/2.18836/2.18838/om-stress-1.71959

 


 

 

Jag borde egentligen inte sitta och googla, men jag vill få en ökad förståelse för vad som händer. För det här är inte jag. Det är en kemisk jävla reaktion i min kropp och den fuckar upp mig fullständigt. 

Senast jag gick i terapi så chockade jag terapeuten när jag kom in och satte mig i stolen och radade upp mina problem. Jag slösade inte på tiden kan jag säga. Kvällen innan satt jag med penna och papper och skrev ner alla mina tankegångar och beetendemönster, från att jag föddes till min dåvarande ålder, jag tänkte att det är ju så man gör, man reflekterar innan så att man kan få verktygen. När jag var klar med min utläggning så var det min ålder terapeuten först frågade efter. 24 år var jag då vid det tillfället. Och sedan kollade hon på mig och sa: - Sandra jag har aldrig varit med om en sån ung person som dig som är så självmedveten och som kan uttrycka sig i sådana psykologiska termer som du gör. Du är väldigt unik och mogen för din ålder. 

Sedan så fick jag mina verktyg och levde lyckligt i alla mina dagar tills en ny situation dök upp. Så nu får jag väl ta med mig hela det här spela död-programmet och fråga hur fan i helvete jag ska göra härnäst, eventuellt göra en power point-presentation för att demonstrera hela förloppet av mitt förfall. 

Orkar inte med att jag ska bli utbränd på köpet av ett gästspel i spela död-programmet. Nej nej, för fan det går inte. 

 

 

/ Sandra 

 
 
 

Lägger In Mig Själv

Operation hitta tillbaka till glada och sprudlande Sandra fortsätter....
 
Idag har jag fått prata av mig, fick mig en tankeställare. Tydligen så behöver inte saker vara så svarta eller vita, vilket till viss del är sant men jag är en våg. Det är antingen eller, ska jobba på det och bli bättre på att inte ha så höga krav på dels mig själv och alla andra. 
 
Steg ett idag var att boka tid för terapi, steg två, boka tid för nybörjaryoga. Steg tre blir att lägga in mig på ett hälsohem över en helg nu i höst. Blir det ingen utlandsresa så lägger jag in mig och balansnerven. Bort med det gamla och in med det nya, lite så tänker jag. Rent känslomässigt. 
 
Kör jag kanske för hårt med den här nya starten? Kanske borde det räcka med terapi? Men ska man väl göra något så ska man väl ändå göra det ordentligt. Jag ser faktiskt framemot hösten nu, jag vill att hösten ska bli en riktig nystart. Jag tror inte att det går att förändras om man hela tiden väljer att köra i samma hjulspår. 
 
Sedan så måste jag lära mig att inte ha några förhoppningar eller förväntningar. Utan att vara mer i nuet. Inte ha så jävla bråttom fram hela tiden. Utan njuta av det som är nu. 
 
Helt ärligt så är jag så otacksam. Jag har inte en enda sekund stannat upp och verkligen njutit av min lägenhet! Jag har drömt om den här lägenheten. Men inte en enda sekund har jag stannat upp och njutit av att jag faktiskt bor i min drömlägenhet! Jag är en typisk människa som inte stannar upp och njuter av mina framgångar i livet. Jag skyndar genast och raskt vidare till nästa mål utan att ens njuta av det jag åstadkommit . Så jävla dumt! 
 
 
Jag är en hemsk människa och jag borde skärpa mig och dra ner på kraven. Jag borde ta till mig mer av det andra ser, en ung snygg klok och framgångsrik tjej. That's it. Resten får jag ta itu med senare. 
 
 
 
Nu ska jag vila lite innan jag ska göra mig iordning för födelesedagsmiddag. 
 
/ Sandra